KRÖNIKA

 
 
Augusti 2003
 
"Politikerna styrs av lobbyn för fria sprutor"
 

Sveriges första "drogtsar", Björn Fries har fått en tuff start. Mycket på grund av egen förskyllan. I sitt arbete som chef för rikets mobilisering mot narkotika försöker han både bromsa och gasa samtidigt.
En sådan vagn lär knappast flytta sig nämnvärt framåt. Står dessutom vagnen i uppförsbacke är det risk att den halkar bakåt.

Fries har hamnat i en fälla som han inte kan ta sig ur. Jag är övertygad om att detta skett utan onda avsikter men styrkan har saknats att välja en rakare linje. Vad jag främst syftar på hans underskattning av symbolfrågan som fria sprutor innebär.
Praktiskt sett kan utdelning av sprutor tyckas vara en struntfråga i den stora narkotikaproblematiken. I själva verket har den en sprängverkan av oanade mått.
Stora delar av riksdagens ledamöter börjar svänga till fördel för utdelning av fria sprutor. Kunskaperna bland politikerna i ämnet är av naturliga skäl begränsade och de har låtit sig styras av den starka lobbyn för sprutor, som har arbetat i år för att uppnå sitt första mål.

En av de allvarliga konsekvenserna är att sprutorna har blivit ett cykelställ.
Detta kräver en förklaring. En irländsk vän gav mig en gång ett gott råd inför budgetarbetet till ett styrelsemöte. Med ett listigt leende sa han att du måste ha ett cykelställ.
Jag förstod inte vad han menade och han förklarade vidare.
- Om du lägger in ett förslag om inköp av ett cykelställ för en miljon kronor kommer alla att uppröras av detta. Ett cykelställ är mycket konkret och alla förstår att det inte kan kosta så mycket.
Hela diskussionen om budgeten kommer att fastna på cykelstället. När alla styrelseledamöterna har diskuterat sig trötta får du som du vill med alla andra punkter i budgeten. Medan vi har diskuterat cykelställets, sprutornas, vara eller icke vara har förskrivningen av subutex till heroinister blivit dubbelt så vanligt som metadon. Detta utan den noggranna kontroll som metadonprogrammet föreskriver.

LVM, lagen om vård av missbrukare, tvångslagen som kräver att varje polis, socialsekreterare och läkare gör en anmälan när de ser någon som är på väg att fördärva sitt liv med droger , har fallit i glömska. Det ramverk för en restriktiv narkotikapolitik, som nästan var fulländat i början på 1990-talet, håller på att vittra sönder.
Sprutorna är tänkt att rädda liv. Hur många narkomaner dör av AIDS årligen? Svaret är ca 1-2 procent av alla narkomaner som dör en narkotikarelaterad död. Vem diskuterar de andra 98-99 procenten? Fria sprutor skall locka missbrukare till vård. Är det inte bristen på vårdplatser och svårigheten att motivera till ett nytt liv som är problemet?
Att hitta missbrukarna har aldrig varit ett stort problem. Det är förbjudet att använda narkotika i Sverige.
Skall polisen ges yttryckliga order att blunda när de ser en påverkad person i närheten av en sprututbyteslokal?

Ett cykelställ för en miljon kräver ingen diskussion. Det skall direkt avföras från dagordningen för att gå vidare med viktigare frågor.
Försöken med sprututbyte har under 15 år inte lyckats bevisa någonting. Det är dags att avföra frågan från dagordningen och arbeta vidare mot ett narkotikafritt samhälle.

 
Tomas Hallberg
Direktör ECAD, European Cities Against drugs Har 260 medlemstäder i 30 länder och stöder en human restriktiv narkotikapolitik enligt FN:s konventioner.

Välkommen till ECAD:s nya hemsida

Av Tomas Hallberg, direktör ECAD

Förra hösten gick vi ut till våra medlemstäder och frågade hur de såg på ECAD:s arbete och vilka förändringar och förbättringar de önskade. Ett av de vanligaste svaren var att de ville ha en bättre/ mer uppdaterad websida och mer utbyte av information mellan medlemstäderna. Vi har nu börjat detta arbete och som ni redan har sett finns det några nyheter som vi hoppas kommer göra vår hemsida mer läsvärd.
I det sammanhanget skulle jag vilja tacka fotografen Maria Söderberg för all hjälp med layouten och alla bilder samt vår nya webmaster Camilla Rosenhaug för hennes arbete.
För att detta arbete skall kunna fungera behöver vi våra medlemmars hjälp. Detta gäller bland annat rubriken Activities in ECAD cities. Här har vi tänkt att medlemmarna skall kunna skicka in sådant som kan vara av intresse för våra läsare. Det kan röra sig om resultat från lokala undersökningar om narkotika, uppstarter av projekt, kampanjer, narkotikapolitiska program, konferenser och seminarier som inte riktar sig till ECAD:s medlemmar men som ända är av allmänt intresse etc.

Gäller det ECAD-konferenser så finns det som tidigare en särkskild rubrik för detta.

På den här sidan, under rubriken krönikor, skall vi ge plats för röster från både utom och inom vår organisation.
Vi kommer att arbeta vidare med länkningar till våra medlemstäder. Även när det gäller detta arbete behövs stöd av våra kontaktpersoner ute i Europa, för att hitta de hemsidor som är mest relevanta och intressanta för våra läsare.
FN:s konventioner om narkotika är något som vi ofta hänvisar till och har som grund i vårt arbete. Tyvärr upplever vi att dessa konventioner är allt för lite lästa och ibland mycket svåra att få tag i. Texterna är inte de mest lättlästa, särskilt om de inte är på modersmålet. Vi har därför bestämt oss för att göra dem tillgängliga på så många språk som möjligt. Till en början finns de att tillgå på engelska, ryska och svenska.

När ECAD grundades var det som en reaktion på uppgivenhet inför narkotikaproblemen som uppvisades i många städer i Europa. ECAD har samma ståndpunkt idag. Det gör visst skillnad vilken narkotikapolitik som förs och vi skall inte stillatigande se på och administrera ett ökande narkotikamissbruk.
Det är lätt att bli pessimistisk när man ser i vilken riktning narkotika policyn går i många länder i Europa. Det man måste hålla i minnet är att dessa nya trender sällan tas i stadsfullmäktige eller i parlamenten med konsensus. Det finns alltid en opposition som kan behöva vårt hjälp och stöd när dessa nya trender går mot legalisering eller liberalisering av narkotikapolitiken. Det finns faktiskt länder och städer som går åt andra hållet. Vi skall fortsätta att rapportera även om dessa positiva förändringarna.

Vi får inte glömma bort det underliggande missnöje i stora befolkningsgrupper i de länder som haft en mycket liberal hållning i narkotikafrågan i många år. Som ett exempel nämner en brevskrivare till ECAD att fem av sex fransktalande kantoner i Schweiz röstade mot heroindistribution i en omröstning 1999. Förslaget vann med knapp majoritet i hela landet.

Vi som arbetar på ECAD har som målsättning att bli bättre med att dela med oss av de kunskaper om narkotikafrågan som vi förvärvar. Bland annat kommer det att ske genom att hålla denna hemsida aktuell och uppdaterad samt genom vårt Nyhetsbrev som kommer att komma ut med en större regelbundenhet.

 
Tomas Hallberg
Direktör

 
 
 
 
 
Aktuellt från ECAD